angelique/angie.blogg.se

Jag har så sjukt ont i fötterna just nu! Sitter i allrummet men har tagit med min egna dator ner så jag har ett svenskt tangentbord.

 

Idag har varit busy. Imorse gjorde jag inte mycket. Men jag gick ner till receptionen för att säga till att städerskan har bytt sängkläder i fel säng på rummet. Då sa brodern till pappan i familjen som är manager här på Bru att jag lik gärna kan byta till rummet som jag och Jan ska ha på en gång för det är ingen som använder det. Meningen var att jag egentligen skulle byta på lördag men nu bytte jag idag istället. 

 

Jag har blivit sagd att rummet som jag skulle byta till skulle vara tomt (pappan sa det) men när jag gått uppför alla åtta (!) trappor (det finns ingen hiss) så öppnar jag och där var fullt med kläder och grejer i ena rummet.

 

Jag gick ner igen och sa det och Ash, managern och brodern sa att receptioneisten (som jag glömt bort namnet på) bor där. Jag skulle ha rummet som är förbi det rummet i korridoren. Det är inte till uthyrning nått av de, om det skulle vara det skulle det vara som en svit med master och ett mindre rum som delar toa, typ som till en familj. Men det inre rummet som jag använder nu då används mest som förvaring för överblivna våningssängar. Så det står två våningssängar och en dubbelsäng där inne. Förstår ni?

 

Kanske lite svårt men sammanfattningsvis så delar jag nu "sviten" på översta våningen med personalen. Jag flyttade mina grejer och sedan kände jag för att att ta med kameran ut på en promenad.

 

Ash tipsade om att jag skulle gå och se Blackrock Castle. Han förklarade hur jag skulle gå "gå över floden två gånger och gå sedan vänster, du kommer till en lång allé med träd på båda sidorna, gå på där bara tills du ser tornen" Det skulle ta en timme sa han. Jag gick över floden två gånger och tog vänster och följde allén, gick förbi en mysig park (här började jag få ont i fötterna) och gick på och gick på... aldrig såg jag några torn. Efter en timme och tre kvart kom jag helt plötsligt fram till en bro som gick över en fet motorväg. 

 

Jag bestämde mig för att vända. jag gick tjugo minuter sen tog jag vänster upp från allévägen för att fråga om vägen på en bensinstation. Kände också att jag behöved äta något för jag trodde ju att jag skulle vara tillbaka efter två timmar så hade inte tagit med något. Valde ut en dricka och en banan. Valde att inte köpa drickan för det var dubbelt så dyr som skylten sa. Jag frågade och fick anvisningar om att ta vänster o höger och förbi en speciell affär och gå över vägen vid andra korsningen och när ajg kommer till piren... och so on. Jag förstod doc allt. Jag började gå och när jag hade kommit till den speciella affären så frågade jag en kvinna bara för att vara extra säker. Hon sa då att jag går åt helt fel håll. Att det är helt åt andra hållet och skulle ta nästan en timme att gå. Jag förstår inte, varför hade killen ppå bensin macken gett mig fel anvisning? För att jag inte köpte drickan? Han peckade och allt när han förklarade så jag kunde inte ha gått fel på hans anvisning. 

 

I alla fall. jag kände inte för att gå så länge för jag ville vid den här tidpunkten helst bara kapa av mig mina fötter. Jag kom till en busshållplats och läste att den skulle till Cork. Bra den tar jag, tänkte jag. Frågade busschaffören om han visste någon buss som går förbi Blackrock Castle och till min stora förvåning sa han att den bussen gjorde det och att han kunde säga till när vi kom dit, han skulle ju ändå gå av och röka en cigarett där så det var inga bekymmer, sa han. Jag cik av bussen och fick beskrivning att bara gå ner för vägen coh ta vänster, det tar högst tio minuter. Tack så mycket, sa jag. "That's nothing luv" sa han. 

 

Efter någon minut ser jag tornet på slottet och blir riktigt glatt överraskad av att jag faktiskt kom fram till slut. jag haltade runt och tog foton. Jag förstår inte hur man skulle kunna gå dit dock... ingen allé inte...

 

Efter en tjugo minuter och en kisspaus på slotts restaurangen så tog jag nästa buss tillbaka till Cork. Jag haltade (bokstavligt talat!) hem från busstationen och ville bara ha middag och vila.

 

Jag tar mig uppför alla åtta trappor för att hämta en burk med spagetti i tomatsås i mitt rum (handlade nudlar och lite annan mat tidigare idag) Jag öppnar dörren till mitt rum i "sviten" ser jag tjejen från receptionen (som ajg inte kommer ihåg namnet på) och två andra göra yoga mitt på golvet... snacka om udda. Dom frågade om det va rokej och jag sa såklart jag. Så där satt jag på min säng och och dom gjorde yoga mitt på mitt golv. Jag tog min burk snabbt och gick ner och åt. Men när jag gick tillbaka upp igen för att leta efter en lugnande salva för min fot så var dom fortfarande inte klara. Så jag satt och spelade kort med mig själv tills dom var klara. Jag hittade inte min salva kom på att den var i den stora väskan. Dom två stora väskorna står nere i källaren och jag bor på översta våningen. Jag gick ner och fick upp båda två ur källaren. Dom var sjukt tunga! Stod vid kanten på den första av de åtta trapporna och stirrade med fasa uppåt... hur tusan skulle jag orka detta!? Som tur var kom det förbi en kille som erbjöd sin hjälp så vi hjälptes åt att bära den tyngsta ändå upp. Snacka om att jag var tacksam... hade inte klarat det själv. Gick hela vägen ner igen och tog den lite mindre och lite lättare väskan upp själv. Svettig öppnade jag fönstret i rummet (som luktade tungt av rökelse sedan yogan) jag hittade min salva masserade in den i mina fötter och nu sitter jag här och skriver i allrummet. 

 

Är dock hungrig igen. Måste nog fixa något mer att äta snart. Burken med spagetti i tomatsås var itne direkt tillfredsställande...

 

Imorgon ska jag inte gå långt, kanske på bio, innan klockan fem kostar det bara 5.50.

 

Men nu har ni blivit uppdaterade i alla fall