Så första dagen var ganska jobbig. Upp tidigt fixa det sista med packningen åke till flygplatsen. mamma släppte av mig och Jan. Vi sa hejdå och Jan följde med mig in på flygplatsen. Vi fick en timme med varandra innan planet lyfte (jag var en av de sista att boarda för att jag var så sen) det var nog den värsta timmen i mitt liv tror jag. Tårarna sprutade och jag ville inte gå, ville inte åka, jag ville stanna i Sverige, stanna med Jan. Skit i Irland. tänkte jag, det här är för jobbigt. Men trots tårarna och tvivlet så gick jag igenom säkerthetskontrollen tittandes bakåt på Jan som stod stille utanför och tittade efter mig. Ni vet som i en amerikansk romantisk film där killen springer efter och tjejen stannar hemma, dom gifter sig, skaffar massa barn, och lever lyckliga i alla sina dagar? Det här hade kunnat vara som dom filmerna men istället sa vi ett tårfyllt hejdå och jag tittadebakåt tills vi inte längre kunde se varandra. Det var det värsta jag varit med om.
Flygvärdinnnorna tittade konstigt på mig där jag satt och grät, dom trodde väl att jag var flygrädd eller nått. Inte kunde dom veta att jag nyss gjort det svåraste jag någonsin behövt göra.
Väl framme i Dublin efter flygresan som jag försökte sova bort fick jag vänta en och en halv timme på bussen som skulle ta mig till Cork (om jag fick göra om det så skulle det så vara värt pengarna att flyga direkt till Cork även fast det var dubbelt så dyrt) Det var bussresan från helvetet! Efter tio minuter trodde jag att mackan jag köpte på flygplatsen skulle komma upp igen. Och så fortsatte det i fem (!!) som egentligen skulle varit fyra timmar. Jag försökte sova borta men kunde inte somna och kvinnan som satte sig bredvid mig öppnade en ships påse med smak av salt och vinäger.. Fatta att känna lukten av vinäger vid tidpunkten du tror du kommer dö. Men kvinnan satte snart bort den, jag tror att hon förstod av mitt stönande att jag inte mådde så bra. Dom sista två timmarna gick bättre. Jag fick se ett väldigt vackert landskap, allt var grönt, det var en vacker solnedgång och himmlen färgades rosa. Jag fick några bilder men dom blev inte så bra. Vi åkte förbi små byar med gulliga typiskt irländska pubar och ett stort gammalt slott i Cashel. Vi åkte förbi vägskyltar med namn på städer som Horse and Jockey, Hollycross, Littletown, Watergrasshill, och massor av andra städer med roliga namn.
Väl framme (en timme sen) var den första personen som kom fram till mig en halvberusad man som förklarade sin situation för mig. Han hade spenderat natten i häcktet, arresterad för drunken behavior fast det var den "andra killen" som startat det. Men nu hade dom tagit allt ifrån honom och det enda han hade var sin telefon och sin guldkedja. Det han ville ha av mig var pengar till bussen som går till Dublin (18 euro) När jag sa att det var första gången jag var i Cork, inte visste var bussen till Dublin går från och att jag inte har pengar till honom (dom behöver jag ju själv!) så kallade han mig heartless. Han gick vidare och försökte med andra men kom några minuter senare fram till mig igen och började helt om igen, han kände inte igen mig! Men precis då kom Michelle och Maisie och mötte mig. Efter en kram gick vi med mina väskor till bilen.
Lite småprat i bilen där mamman Michelle frågade om Jan (det första hon sa var "He very handsome isn't he, could be a model" (så där ser du Jan, du är fett snygg!!)
Väl framme vid huset, som är gigantiskt, man är tvungen att gå ur bilen och öppna en grind och stänga den igen innan man åker igenom en sjuuukt lång allé som är som en tunnel av träd som har vuxit ihop i toppen. På kvällen var det mycket spöklikt men det är väldigt vackert på dagen. I alla fall, väl framme så fick jag först se mitt rum, som också är väldigt stort, med en egen liten elektrisk brasa som ger värme och sedan fick jag se köket (som nästan är lika stor som hela lägenheten hemma) och vardagsrummet (med brasa)
Det är ett väldigt gammalt hus, stor gammal spis som ser lite läskig ut att använda faktiskt. Det går inte att låsa toaletterna och man kan inte bara duscha utan måste göra massor av saker innan. Toaletten som är närmast mitt rum upptäckte jag på kvällen när jag borstade tänderna är full, och då menar jag verkligen full med spindlar, som i hundratals! På mitt rum hittade jag också en riktigt stor, hårig och tack och lov död spindel i gardinen. Det satt en liten snigel i ena fönstret också. Som sagt gammalt hus.
Efter lite te och glass så misslyckades jag med att fixa skype för wifi-et är inte det bästa. Men Hamish, pappan säger att det ska komma någon nästa vecka och fixa det. Så då fungerar det säkert. just nu sitter jag i köket och skriver för att internetet inte räcker bort till mitt rum.
Men ja, natten var hemsk. Det var svinkallt för dom stänger av värmen på natten. Jag skakde och längtade hem och låg och undrade vad fan jag håller på med!?
