Torsdag kväll
Efter en lång dag på förskolan med typ en miljon bajsblöjor så stressade jag hem till Jan för han bor närmare förskolan än vad jag gör. Där bytte jag snabbt om, hann mysa och pussas i sisådär fem-tio minuter innan jag var tvungen att återigen kasta mig in i bilen för att gasa ner till tågstationen. Parkerad på 24 timmars parkeringen med förvissning om att jag inte kan få böter om jag överskrider tiden så rusade jag snabbt in på subway och beställde en kyckling meny. Sedan gick jag lite lugnare ner till tåget där jag mötte lite andra människor som jag har föga saker gemensamt med. När vi väl satt på tåget in mot stan kände jat mig lite lugnare och nöjde mig med att stillsamt äta min sub och lyssna på de andras samtal.
Efter två byten så stod vi på Götgatan utanför stora skyltar med texten Jesus Christ Superstar. Det kändes som om det skulle bli en bra kväll. Väl inne och med biljetten i handen stod vi alla och väntade på att klockan skulle ringa.Vänstern balkong. Men här kommer det roliga... Jag hade betalat kyrkan hundra kronor för min biljett och när vi kom in och jag gick till balkong vänster rad tretton fann jag till min förvåning att det var sämsta tänkbara platserna i hela Göta Lejon. Sittandes på raden allra allra längst bak med huvudet vilandes mot väggen bakom så sjönk lyckometern ett snäpp... Det var nästan hundra meter till scenen. (kanske lite överdrivet, men ni fattar känslan) men tänkte jag. Biljetten kostar egentligen 330 (läste jag på biljetten) och jag hade bara pröjsat hundra. Det är ändå värt det. Jag har sett den tidigare i våras med Sara med bättre platser så nu kan jag fokusera mer på musiken. Mimiken kanske inte är så viktig ändå?
Det var en bra kväll. Ola Salo gjorde inte sitt starkaste framträdande som Jesus men Judas kompenserade med sin underbara stämma och scennärvaro. På väg hem uppfylld av tonerna till Getsename lyssnade jag igen på prat och tankar om musikalen men brydde mig inte så mycket av de andra tyckte. Det hade varit en bra kväll. Punkt slut.
Senare efter att tänderna var borstade och håret flätat så låg jag där i min säng förnöjd och glad när jag fick ett sms av sämre natur. Efter en halvtimme med suckar och och känslor av förlorad vänskap så gav jag upp och la mig o grubbla på om jag skulle kunna somna efter det eller inte.
Så det var min recension av en musikal jag nu sett två gånger och en timme av grubbel. Kul att veta va?
Eller inte?
Puss och kram skumbanan